|
|
Byggprojekt kan gå snett fast man gjort allt rätt
Bostadsrättsjuridik - Jörn Liljeström är advokat på LEX advokatbyrå. Han har arbetat med bostadsrättsfrågor i femton år.
Att få rätt mot entreprenören som misslyckats totalt med renoveringen är inte alls som att reklamera en påse rutten potatis. En rättsprocess resulterar tyvärr oftast bara i ytterligare en utgift för föreningen. Se därför till att ha proffshjälp ända från start.
När man blir invald i styrelsen tar man med
sig erfarenheter från både yrkes- och privatliv.
I erfarenhetsbanken finns ofta stor vana
vid att köpa både varor och tjänster. Men ofta
saknas vana att handla upp entreprenader för
annans räkning. Tyvärr är erfarenheter från
andra områden inte till särskilt stor hjälp när
föreningen ska genomföra större byggprojekt.
Byggbranschen är speciell.
När man köper en vara eller en tjänst
förväntar man sig att den ska vara precis
som utlovats. Om varan eller tjänsten inte
lever upp till befogade förväntningar brukar
det gå lätt att få rätt.
Men när en förening har ett större byggprojekt
som gått snett upptäcker styrelsen
gradvis att det inte alls är särskilt lätt att få
rätt. Inte ens om man har gjort upphandlingen
efter konstens alla regler. Att man
skrivit ett bra förfrågningsunderlag räcker
inte, att man träffat ett omfångsrikt avtal
med hänvisning till ABT 06 eller AB 04
räcker inte alltid heller. Många föreningar
blir överraskade av att entreprenaden de
upphandlat inte blir som de planerat, trots
att föreningen ansträngt sig för att göra
upphandlingen enligt konstens alla regler.
Föreningen är helt beroende av att entreprenören
uppfyller såväl ordalydelsen som
intentionerna i avtalet som träffats så är
inte alltid fallet.
När entreprenören brister i sina åtaganden
är det dags för föreningen att överväga
vilka åtgärder som ska vidtas. Det vanligaste
är att föreningen agerar enligt den modell
som ges i entreprenadavtalet, oavsett om det
är AB 04 eller ABT 06 som har avtalats att
gälla mellan parterna. Föreningen gör reklamation,
håller inne med betalning och kanske
till och med begär förseningsvite.
tyvärr är det dock så att de entreprenadrättsliga
metoderna sällan fungerar särskilt
väl för den drabbade föreningen. Föreningen
ger sig in på en arena som den inte
behärskar. Det är som om en amatör ger sig
in i ringen mot en professionell boxare. Vi
vet alla vad som händer, även om proffset är
halvdålig och allmänt punschig. Föreningen
blir utslagen i första ronden.
När det står klart att föreningen är ute på
djupt vatten anlitas kanske advokat för att
komma tillrätta med problemen. Nu börjar
en lustiger dans där de två boxarna ger sig på
varandra i ringen. Nästan alltid finns det en
på förhand given förlorare; föreningen som
drabbats av felen kommer efteråt också att
drabbas av räkningen från sin advokat. Resultatet
är sällan sådant att föreningen går
på plus. Ibland blir det rentav värre. Inte
på grund av att advokaten är dålig, utan
på grund av att det sällan är produktivt att
”slåss om saken” när något redan gått snett i
entreprenaden. Kanske har föreningen redan
gjort misstag, som att ha missat reklamationer
eller ersättningskrav inom avtalsenlig
tid eller missat att det skulle ske skriftligt.
När motparten är ett mindre bolag är det
dessutom ibland inte ens lönt att vinna fullt
ut. När saken är prövad och klar är bolagets
tillgångar redan borta med vinden och det
finns inga pengar att hämta.
Situationen är svår att reda ut när entreprenaden
redan blivit för dyr, arbetet går för
långsamt eller om det uppstår fel och man
står där med halvfärdiga oavslutade byggarbeten
eller i värsta fall med ett resultat som
måste rivas upp och göras om.
Egentligen handlar det bara om att få en
tjänst utförd väl och till ett bra pris och det
borde ju inte vara så svårt egentligen. Men
det är det. Traditionellt sett är bostadsrättsföreningar
därför beroende av professionell
hjälp för att kunna klara av större
byggprojekt.
Den ”trygghet” som standardavtal ger kan
vara väldigt missvisande om man saknar
kunskapen att faktiskt veta vad som gäller.
Det hjälper sällan att ta in hjälpen i efterhand.
Det bästa är att be om hjälp innansaker och ting riskerar gå snett, det vill säga
redan innan avtal tecknas. Det kan vara bra
att ha hjälp av någon av de fyra stora organisationerna
på området, Fastighetsägarna,
HSB, Riksbyggen eller SBC (här angivna i
bokstavsordning).
De här organisationerna har lång erfarenhet
och har de kunskaper som behövs. Det går
naturligtvis även att anlita andra proffs, det
finns många duktiga konsulter. Det är viktigt
att tänka på att, oavsett vilket välrenommerat
bolag som anlitas för att sköta processen
med upphandlingen, så rör det sig i slutändan
alltid om en individ som ska göra jobbet
och som man ska ha tillit till. Den man anlitat
ska vara duktig personligen. Ett vanligt
förekommande problem hos stora organisationer
är en stor personalomsättning den
person som anlitats kan plötsligt bytas ut.
Och plötsligt är det helt nya människor som
ska ta över.
Föreningen bör insistera på att ha med sig
samma person genom hela processen. Denna
person kommer att ha stort inflytande
över vad som ska göras, vilka entreprenörer
som ska anlitas, vad det får kosta och hur
arbetet utförs. När föreningen anlitar ett
mindre bolag bör ni kolla ägarförhållandena
och även se om det finns konkurser eller
allmänt dålig ekonomi i bagaget hos den
som ni framöver måste lita på. Tänk på att
korruption och riggade upphandlingar faktiskt
existerar. Var inte paranoida men var
försiktiga. Ser ni något skumt så ställ frågor.
Får ni inte tillfredsställande svar ska ni dra
öronen åt er och anlita någon annan. Det
är oftast inte, jag repeterar INTE, billigast
att ta det lägsta anbudet. Vem ni än anlitar,
håll ett vakande öga över att det blir som
ni sagt.
Tänk på att aldrig gå med på avtalsvillkor
som innebär att föreningen betalar i
snabbare takt än arbetet blir utfört. Det
betyder att man alltid ligger back om något
inträffar. Istället bör man naturligtvis se
till att betalning inte sker snabbare än vad
arbetet fortskrider. Ur beställarens synvinkel
ska arbetet gärna till och med ligga lite
före betalningarna, så att ni kan kontrollera
kvaliten löpande.
Vidare ska föreningen se till att ha en enkel
och klar hävningsrätt. När det visar sig att
entreprenören inte duger, genom exempelvis
upprepade förseningar utan godtagbar
anledning, ska man kunna häva avtalet och
fortsätta och slutföra arbetet med annan
entreprenör. Det är oftast långt bättre att
snabbt gå ur avtalet än att sitta kvar med
den oskicklige eller oseriöse entreprenören
och försöka få rätsida på förhållandena
inom ramen för avtalsförhållandet på det
sätt som AB 04 eller ABT 06 är uppbyggda
för. Det är nog det bästa råd som kan ges: se
till att kunna lämna avtalsförhållandet om
det börjar gå dåligt.
Man bör akta sig för entreprenörer som
regelmässigt tar ett lågt fast pris på vissa
moment och rörligt på annat, som vid avtalstecknandet
antyds kosta en lägre summa.
Fulla av förtroende tror föreningen på
det, och sedan visar det sig att entreprenören
utformat avtalet utifrån att det stod helt
klart att kostnaderna skulle springa iväg ordentligt.
Sådan illojalitet är svår att rå på i
rättssalen. Inget ont om rörligt pris i sig.
Problemet är när entreprenören avsiktligt
planerar så att det går att klämma ut mer
pengar än vad som varit möjligt om öppenhet
fått råda.
Styrelsen måste skaffa sig så mycket kunskap
som möjligt. Medlemmarna tjänar
på att styrelsen går på kurs så mycket som
man bara orkar. Kunskapen är inte förlorad
vid nyval. Något av det mest värdefulla i en
förening är kunskapen hos de medlemmar
som visserligen inte är med i styrelsen men
är kunniga, kapabla och kan backa upp styrelsen
när det börjar blåsa. Eller ta styrelsen
i örat om det är det som behövs. Det är ofta
de mest kunniga som är ryggraden i den
tysta majoriteten som backar upp styrelsen
när det blåser. Ett par sådana ska man ha i
valberedningen.
| |
|
|
|
|
|
|