|
|
Gör rätt när grannen slarvar med avgiften
Bostadsrättsjuridik - Göran Olsson, jurist, tidigare vd för bostadsrättsorganisationen SBC
"Det är lätt att bli irriterad över medlemmar som inte betalar och kräva snabba åtgärder. Men det är betydligt svårare att stå och titta på när kronofogden verkställer en avhysning."
Mycket kan sägas om skyldigheter i en bostadsrättsförening.
Mycket är diffust och handlar om hur vi människor anser att andra ska vara. Men en sak är mycket konkret och ger endast i undantagsfall utrymme för tyckanden: skyldigheten att betala de avgifter föreningen bestämt.
Jag tänker då främst på den avgift som man betalar varje månad och som föreningen behöver för att klara de löpande utgifterna. Är den betald så har man kvitto och kan styrka sin betalning. Det finns inga mellanlägen. Styrelsen bestämmer avgiftens storlek.
Avgiften bestäms normalt utifrån vad föreningen behöver få in för att täcka sina kostnader.
Inga andra än medlemmarna bidrar till föreningens ekonomi. Därför är det så viktigt att alla betalar. Samhället har genom lagar sett till att inkasseringen av obetalda avgifter fungerar och försett föreningarna med olika verktyg. Ibland kan man uppleva att toleransen mot dåliga betalare är väl stor och trögheten i systemen gör att det tar lång tid.
Men det är människors bostäder det handlar om, därför måste det finnas ett visst skydd. Trots att det kan gå lång tid så får föreningen nästan alltid in sina pengar. Detta hänger samman med att föreningens krav alltid är förenade med bästa rätt, och kraven går således före allting annat. Även om man säljer sin bostadsrätt är man alltid skyldig att betala sina skulder. Dröjsmål med betalningen innebär att alla andra får vara med och skjuta till de pengar
som saknas och föreningen drabbas av ränteförluster. I många nyare föreningar har man, vis av erfarenheten från 90-talet, gjort sig mindre känslig för medlemmar som inte betalar genom att ha lite eller inga lån alls. Medlemmarna har då själva lånen och svarar själva för större delen av kapitalkostnaderna.
Den traditionellt största utgiftsposten är på
så sätt borta från föreningens räkenskaper
och det blir enklare att mobilisera kraft för
driftkostnadsbetalningarna. Även äldre föreningar
genomför denna riskförskjutning
genom att låta medlemmarna "ta över" lånen
i ett beslut om insatshöjning. På så sätt får
också medlemmarna lägre boendekostnader
genom att kunna utnyttja skattereduktionen
för räntekostnader på egna lån.
vad gör då styrelsen i en bostadsrättsförening
när en medlem inte betalar sin månadsavgift?
Lagstiftaren har ställt upp ett antal regler till hjälp för föreningen, men också till skydd för bostadsrättshavaren. De flesta föreningar tar det nog lite lugnt.
Är inte medlemmen en notorisk slarver agerar styrelsen inte omedelbart, utan tar kanske upp frågan först med medlemmen. I jämförelse med hyresrätten är detta en spegling av att medlemmar och styrelse sitter i samma båt. Styrelsen arbetar på medlemmarnas uppdrag och de är alla delägare i bostadsrättsföreningen.
Möjligen skulle detta kunna
resultera i högre krav, men detta är inte erfarenheten.
Den som inte betalar årsavgiften riskerar
att förverka och bli av med sin bostadsrätt,
det vill säga både rätten att bo i lägenheten
och äganderätten till bostadsrätten.
det första föreningen gör, om man inte
först väljer den mjuka linjen, är att skicka
en uppsägning till medlemmen. Det får man
tidigast göra när en vecka gått från det att
avgiften skulle ha varit betald. Tillsammans
med uppsägningen eller i en separat handling
ska man upplysa bostadsrättshavaren om att
denne har tre veckor på sig att betala avgiften.
Föreningen ska också underrätta socialnämnden
om sina krav.
Betalar då bostadsrättshavaren inom tre veckor är bostadsrätten räddad och föreningen kan inte göra något mer. Om avgiften inte betalas finns det i princip
inget annat än föreningens goda vilja som kan rädda bostadsrättshavaren. Styrelsen bör använda en delgivningsman som överlämnar uppsägningen. Då vet man att delgivningen av uppsägningen går korrekt till och exakt från vilken dag man ska räkna tidfristen för bostadsrättshavarens återvinningsrätt.
Om betalning inte kommer in inom den stipulerade treveckorsfristen vänder sig föreningen till kronofogdemyndigheten och begär tvångsförsäljning, alternativt lämnar in en stämningsansökan vid tingsrätten. Det senare gör man om man vill ha ersättning för mer kostnader än vad kronofogdemyndigheten kan ta ställning till, eller om det på något sätt är tvistigt så att bostadsrättshavaren påstår sig ha motkrav, kanske i form av skadestånd. Så småningom kommer ett utslag från kronofogdemyndigheten med vars hjälp tvångsförsäljning sker av bostadsrätten. Flyttar inte bostadsrättshavaren sker också avhysning så att den som köpt bostadsrätten vid tvångsförsäljningen kan flytta in i lägenheten.
De pengar som flyter in vid tvångsförsäljningen
ska fördelas mellan olika intressen.
Först och främst ska föreningen få obetalda
årsavgifter, räntor och ersättning för vissa
mindre kostnader. Därefter kommer eventuella
kreditgivare som har bostadsrätten i pant
som säkerhet för lån att få sina krav tillgodosedda.
Det som återstår tillfaller bostadsrättshavaren.
en bostadsrättsförening har alltid bästa
rätt till betalning. Det finns dock en sak som
förening ska tänka på. Om en bostadsrätt är
pantsatt är föreningen skyldig att underrätta
panthavaren (banken) om att det uppstår
avgiftsskuld för bostadsrätten.
Denna skyldighet inträder om bostadsrättshavaren har mer än en månadsavgift i skuld och har dröjt mer än två veckor med betalningen för även nästa månadsavgift. Om föreningen missat detta har banken företräde till vissa delar av betalningarna som motsvarar de avgiftsskulder som fanns när föreningen var skyldig att underrätta. Därför ska man som förening se till att alltid bevaka om det finns pantsättningar i de bostadsrätter som eventuellt inte betalt avgiften. Har man lämnat bort den ekonomiska förvaltningen är det viktigt att se till att rutinerna fungerar med förvaltningen. Det finns medlemmar som är notoriskt slarviga
med att betala avgiften i tid. De betalar ofta för sent men inom den stipulerade treveckorsperioden, vilket gör att de hela tiden återvinner bostadsrätten.
Styrelsen kan inte göra något annat än möjligen kräva ränta. Till slut tröttnar styrelsen att hålla på att tjata om vikten av att betala i tid. Här har lagstiftaren
sedan några år försett föreningarna med ett verktyg. Man behöver nämligen inte längre acceptera att någon sätter sena betalningar i system. Till slut riskerar man sin bostadsrätt trots återvinningsrätten. En eller ett par förseningar är inte tillräckligt, men rör det sig om kanske sju åtta stycken lever man farligt som bostadsrättshavare. I ett sådant läge kan föreningen säga att medlemmen har förlorat sin rätt till att återvinna bostadsrätten.
I praktiken blir det domstol som får pröva hur allvarliga de upprepade förseningarna är och om man slutligen förlorat sin återvinningsrätt. att driva in obetalda avgifter och ytterst avhysa en medlem är ingen trevlig arbetsuppgift. Som styrelseledamot bor man kanske granne med den som inte betalar eller barnen leker
med varandra. Man måste givetvis skilja på sak och person, men det är inte alltid lätt. Kanske har medlemmen råkat i personliga svårigheter. Enklast för en styrelse är att alltid överlämna till någon annan utomstående som hjälper till med det hela.
Självklart ska styrelsen själv
ta första samtalet med medlemmen. Men den
fortsatta processen bör lämpligtvis skötas av
någon utanför föreningen. Det är inte bara
svårt att mänskligt hantera det hela. Förfarandet
med en indrivning av obetalda årsavgifter
måste skötas juridiskt korrekt, annars riskerar
man att avsevärt fördröja hanteringen.
Det är lätt att bli irriterad över medlemmar
som inte betalar och kräva snabba åtgärder.
Men det är betydligt svårare att stå och titta på
när kronofogden verkställer en avhysning.
| |
|